Det här borde inte ha sänts...
Det blir luddigt när SVT och EBU försöker producera ”ett opolitiskt arrangemang”.
Det enkla och enda skälet är att musik och politik hör ihop. Även det emotionellt laddade kan vara politiskt. Ett scenframträdande, slang eller textrader som betonas annorlunda i stunden kan anses vara politiska.
Hypotetiskt hade jag kunnat bli upprörd av att se prideflaggan i SVT:s direktsändningar. Det blir jag naturligtvis inte, för jag kan hålla fler än en tanke i huvudet.
När saker och ting ställs på sin spets – eller: att i den här kontexten bli skärrad och förfärad av en sjal är en väldigt trubbig spets – visar det sig hur illa SVT eller EBU trasslat in sig i regler och en fruktlös dröm om att Eurovision Song Contest ska lyckas vara opolitisk.
Att Eric Saade skulle bryta mot EBU:s regler borde givetvis ha varit självklart för alla, bland annat med tanke på de uttalande han gjort tidigare. Ändå tycks SVT ha blivit tagna på sängen. Man säger bland annat att Eric Saade ”utnyttjat sin medverkan” och att han ”under repetitionerna inte burit sjalen”.
EBU beklagar att han därmed inte håller ESC neutral.
Beklagar?
Jag skäms å EBU:s vägnar.
Det går att vända och vrida på argumenten i evigheter. Är Eurovision Song Contest ”en neutral tävling” för alla tittare när Israel är med? Hur gör SVT om en deltagare skulle vilja bära en svensk eller ukrainsk folkdräkt? Om Sveriges mångfald ska visas upp, skippas då samedräkten?
Är det ens möjligt att producera ”en neutral tävling” i en samtid när orden är hårda, allt ska gå snabbt, förklaras kort och missförstånden är många?
Eric Saades pappa är av palestinskt ursprung. Sjalen han hade runt handleden fick han av sin far för att, som han själv uttrycker det, ”aldrig glömma var familjen kommer ifrån”.
I ett sms till SVT lägger Saade till: ”Då visste jag inte att den en dag skulle kallas ”politisk symbol”.
Oavsett vad man tycker och tänker och känner, var Eric Saade den enda vinnaren i den första ESC-semifinalen. Han visste förstås fullt ut vad han gjorde och han vågade stå för något.
Årets ESC i Malmö är välproducerad och tekniskt imponerande. När SVT:s Ebba Adielssons kommenterar att man vill undvika att ”arenarummet blir en plattform för politiska budskap” visar det att man missat att öppna dörren och ta klivet in i tiden vi lever i.
Jag tolkar Eric Saades sjal som ett stöd för och ett sätt att uppmärksamma barnen i Gaza. Hur tolkar du det?
Årets slogan i ESC är ”we are united by music”.
Om det vore så väl.