Ett nytt Malmölag håller på att sätta sig.
Då är det läge att plocka fram det som den här bloggen en gång var ämnad för.
Funderingar kring Malmö Redhawks, och det lagbygge som Björn Liljander håller på att sätta ihop.
Räkna inte med några renodlade stjärnersättare. Låt mig förklara varför.

Det blev till stora delar bingo för många av nyförvärven för Björn Liljander när han i slutet av mars 2023 kunde gå ut på SHL-marknaden och värva spelare.
Han hade tur och givetvis skicklighet när han lyckades pricka in både Janne Kuokkanen och Lauri Pajuniemi. De var en direkt avgörande faktor. Men man ska också bära med sig att de fick spela exakt så mycket som de ville, och startade varenda powerplayspel.
Man valde ett lagbygge där det var kring de spelarna allting egentligen kretsade, och det fungerade bevisligen.

Nu har man vetat sin serietillhörighet sedan slutet av februari, eller definitivt sedan inledningen på mars månad.
Supportrarna har sett många nyförvärv trilla in.
Sju nyförvärv för att vara exakt.

Målvakten Marek Langhamer, backarna Joseph Berger, Hugo Jonasson samt fyra forwards i Joona Ikonen, Robin Hanzl, Petter Vesterheim och senast Nikola Pasic.

Enkelt sammanfattat skulle man kunna säga så här:
Langhamer är en etablerad målvakt, som hade det tufft under säsongen som gick. Men har hög kvalitet.
Berger har haft en jätteutveckling sista året. Men är helt grön i SHL.
Hugo Jonasson är en ung back med stor uppsida, som utvecklades fint i Oskarshamn sista året.
Ikonen är en etablerad spelare som ska göra skillnad. Vara poängstark. Men har ej spelat i SHL tidigare.
Robin Hanzl är den rutinerade centern som är god för 30 poäng minst. Kanske ännu mer. Ska kunna vara speldosa i powerplay.
Petter Vesterheim en pålitlig center som över tid ska kunna ta stora kliv. I bästa fall som DIF-04:orna gjorde i SHL förra säsongen. Om inte nu, till nästa säsong. Kan bli en bärande spelare över tid.
Nikola Pasic är säkert lite stukad, men hans 19 poäng ska med större förtroende säkert kunna omvandlas till 25 poäng minst.

Sedan kommer även backen Lassi Thomson att presenteras. Den finländske backen är en toppback på papperet. I bästa fall en som kan vara dominant i ligan. I sämsta fall blir det mellanmjölk. Men han har åkningen, skottet och kommer att få förtroendet.

Kvar att värva finns då tre pusselbitar:

# En back som ska ersätta Adam Ollas Mattsson.
Vad supportrarna kan räkna med: En etablerad back. En spelare som det kommer att läggas pengar på. Som ska göra skillnad och kunna logga mycket istid.

# En forward som ska spela på de tre första kedjorna.
Vad supportrarna kan räkna med: En spelare som kanske är lite yngre, men som har hög uppsida. Ska kunna konkurrera högt i laget. Inte någon allsvensk spelare. Snarare någon som varit och nosat på NHL eller ska göra det så småningom.

# En toppspelare.
Vad supportrarna kan räkna med: En spelare som det kan läggas pengar på.

En etablerad forward. I den bästa av världar är det en center. Men blir det en ytter så är det också okej, eftersom man redan har täckning på centerpositionerna. Här ska det vara någon som i första hand kan göra skillnad direkt.

Supportrar som hoppas på rena ersättare för Janne Kuokkanen och Lauri Pajuniemi?
Glöm det, och gå vidare, skulle man rent krasst kunna säga.
Björn Liljander kommer bygga bredare och ha ett lag med mer djup. Ett lag som inte står och faller för att Janne är skadad sex veckor i januari-februari, samtidigt som Pajuniemi är avstängd, och förlusterna radas upp.
I den bästa av världar hade Redhawks förstås haft de spelarna kvar, och byggt på ytterligare. Men man ska samtidigt bära med sig att spelarna där bakom som ska ta de 30-40 sekunderna som blir över i PP-spelet när stjärnorna fått sin tid, har ett rejält begränsat utrymme att lyckas.
Och ingen vet riktigt vad en Janne Kuokkanen med ett par hyfsat likvärdiga spelare hade kunnat uträtta när allting inte hade kretsat kring honom. Det facit kommer vi nog få se prov på i Lausanne, när han ska tampas med Antti Suomela om att få de viktiga minuterna.
Sannolikheten att båda två lyckas samtidigt? Tillåt mig att tvivla.

För det är ju också så att jag tror att med nuvarande tänk, att Pasic kom in och tog en roll, istället för en ”färdig stjärna”, skulle kunna öppna upp för en Kuokkanen i ett framtida Malmölag.
Om det inte fungerar i Lausanne för Janne, om Suomela blir för svår att plocka minuterna ifrån, så är Malmö definitivt Kuokkanens hetaste spår.
Rent spekulativt tror jag inte det är omöjligt att han ”kommer hem” och skriver på för en längre tid, då han enligt uppgift håller en en tajt kontakt med mycket personer runt föreningen och har beskrivit det som att han ”Aldrig haft så kul i ett lag under en säsong”, som den senaste säsongen.

På så sätt, så kan det också vara en fördel att man inte fyllt upp centerplatserna till bredden, utan har gått med ytterforward i utgångsbygget.

Ungefär så här ligger Malmö till:

MÅLVAKTER
Langhamer – Marmenlind
Tjecken Langhamer värvad som etta. Marmenlind har historiskt alltid varit som bäst när han slår ur underläge.

BACKAR
X – Thomson
Kivihalme – Galvas
Jonasson – Ivarsson
Lassen – Berger
(Badinka)
Nio backar, om man räknar in Badinka. Rätt mycket pekar på att han skriver NHL-kontrakt i sommar. Då kommer han att åka över på camp i september och sedan görs en ny värdering. Ska det bli AHL-spel eller spel med Malmö i Europa? Om han spelar i Malmö kan det vara en back bredvid Kivihalme i ett andra backpar. Då får alla andra flytta ner ett hack. Annars rätt tydligt med en topp4 och en botten4. Sedan uppstår alltid skador och avstängningar. Men bredden finns. Och den kommer att vara viktig.

FORWARDS
Persson – Hanzl – X
Pasic – Händemark – Ikonen
X – Vesterheim – Olofsson
Berg-Paulsen – Forsberg – Sjöberg
Barnekow – Sundberg
(Larsson – Kruse Thomsen)
Som många ser så är bredden någonting helt annat. När man gick in i föregående säsong så var det 13 forwards. Chansningen Alan Quine kom in i juli för man var tvungna och inte hade hittat någonting annat. Allt hopp ställdes till de finländska stjärnorna. Som levererade.
Nu är det mycket ungt, men därför var det nog också rätt nödvändigt att man fick in Robin Hanzl. Hans rutin kommer bli extremt viktig är känslan när man skummar detta bygge. Många unga spelare finns det, och kanske med en hög uppsida. En spelare som Albert Sjöberg avslutade säsongen på ett väldigt övertygande sätt senast. Det kan vara en joker, som ingen riktigt räknar med. Med rätt utveckling i gymmet i sommar så har kanske också Axel Sundberg något att erbjuda i höst, precis som William von Barnekow.

Annars blir det som sagt något helt annat.
Janne Kuokkanen, Lauri Pajuniemi, Kim Rosdahl och Alan gjorde tillsammans 44+35+18+14 poäng den senaste säsongen. Det ger 111 poäng på fyra tänkta toppspelare.
Kan Robin Hanzl, Joona Ikonen, Nikola Pasic och en ny tänkt toppspelare mäkta med att snitta 27,75 poäng? Det är inte på långa vägar omöjligt. Snarare rätt sannolikt.
Freddie Larsson och Hjalte Kruse Thomsen kommer att vara rena backups. Larsson lär lånas ut och Thomsen spela i J20 eller lånas ut.

***

Det finns aldrig några garantier i den här världen. Aldrig någonsin.
Men det är ett Liljanderbygge som inte står och faller på några enskilda individer. De kommer med stor sannolikhet att bli ett stort antal tips i botten av tabellen.
Det är säkert ganska rimligt till och med.
Man går efter vad man sett tidigare från spelare i en trupp, och man noterar vad man tappat. Det är fullt naturligt.
Mycket ska förstås också klaffa. Det är Björn Liljander mycket väl medveten om. Samtidigt har i stort sett alla värvningar skett i kullen han har absolut bäst koll på. De födda från slutet av 90-talet och in på 00-talet.
Spelarna som han detaljerat skulle kunna berätta om man väckte honom mitt i natten och hade någon fråga om.
Det, i kombination med att träffprocenten var rätt hög förra säsongen, borde ge de mest skeptiska lite trygghet, även om det givetvis är saker som behöver pricka rätt.

Tomas Kollar och hans lag är redo för premiär.
Räkna inte med några sensationer i säsongens första lag när Rögle står på andra sidan.
– Vi kommer byta om sju backar och 13 forwards. Alla kommer att få spela, säger Malmöcoachen.

Joakim Ryan utgick i genrepet mot HV71, men har tränat under veckan och är spelklar.
Det är hela truppen.
Varenda spelare i truppen är tillgänglig för spel.
– Vi har haft ett bra upplägg. Det har varit skadeförebyggande träning och vi har inte dragit på oss en enda förslitningsskada. Sedan har vi förstås haft tur. Förra säsongen skadade sig till exempel Lukas Wernblom redan i första matchen, säger Tomas Kollar.

Hur ser det ut imorgon då?
– Vi kommer att låta alla spela. Alla får istid. Det är planen.

Rögle på andra sidan i premiären. Hur tänker du?
– Egentligen är det inget speciellt så för att det är en premiär. Det är omgång 1 av 52. Vi ska möta Rögle fyra gånger och detta är ett av tillfällena. Sedan ska det bli kul att det drar igång och Rögle är alltid en kul motståndare. Vi är laddade och redo helt enkelt.

Har du kollat in dina motståndare?
– Jag har sett några matcher. Det är ett bra lag! Men fokus är vår prestation. Vi har tagit kliv som lag hela tiden på många plan, och har en bra känsla.

På träningen dagen innan premiären valde Malmö att lägga mycket tid på powerplay och boxplayträning.
Dessutom ett betydligt kortare och mer intensivt pass jämfört med tidigare.
– Special teams kommer vara viktigt. Det är bra att lägga det dagen innan och få in det, samt få upp trycket. Det var en intensiv träning.

Målvaktsvalet?
– Det är gjort. Det får ni se imorgon.

Troligt Malmölag i premiären:

35. Werner (72. Marmenlind)

73. Ollas Mattsson – 47. Ryan
17. Ivarsson – 79. Galvas
26. Kivihalme – 11. Lauridsen
16. Lassen

95. Persson – 22. Kuokkanen – 48. Pajuniemi
24. Wahlberg – 9. Quine – 29. Rosdahl
96. Wernblom – 63. Händemark – 53. Sjöberg
10. von Barnekow – 23. Forsberg – 8. Olofsson
20. Berg-Paulsen

Traditioner är viktiga att hålla liv i.
Även om bloggen inte längre är lika livlig som tidigare, så ska ni få ta del av den stora tränarintervjun med Malmö Redhawks tränare. Något som förekommit sedan 2009.

Här kan ni ta del av intervjun med Tomas Kollar: