Gå direkt till sidans innehåll
Fanny Svärd

Det här borde inte ha sänts...

Kroppen skriker efter mat och gör ont efter tävlingar. 

Hemlängtan drar som ett snöre i magen på deltagarna i ”Robinson” – helt enligt programidén. 

Men är det inte ovanligt veka deltagare i år?

Foto: TV4

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Jag kanske ska börja med att direkt kliva av mina höga hästar: jag hade aldrig klarat av att spendera 40 dagar i djungeln med lite kokos att leva på, tio dårar att dela läger med och vetskapen om att dusch, pizza och samtal hem finns bara en båtresa bort. 

Men den stora skillnaden på mig och deltagarna i år är att jag naturligtvis inte söker till ”Robinson”.

Bara den här veckan har Hanna, Fredrik och Charlotta valt att kasta in handduken. Innan dess fick Kemo lämna för att han inte lyckats ta rätt vaccin inför resan. 

Fredrik, som tuppar sig som starkast, smartast och bäst av alla lägger sig i sin sista tävling. När han ändå hamnar på andra chansen-stranden ”Gränslandet”, väljer han att ge efter för sin hemlängtan och lämna. 

Inte ens ett besök av Anders Lundin med besviken papparöst kan få honom att ändra sig.

Hanna som varit svag och klen nästan hela säsongen – förutom på en individuell tävling där hon slaktade – känner att hon är klar med sitt äventyr. Ingen verkar ställa en enda kritisk fråga eller peppa henne att stanna. Var var Anders räddningsexpedition här? 

Alla är provocerande förstående, trots att det inte ens är hälsoskäl bakom avhoppet. 

Till och med crossfitstjärnan och vinnarskallen Charlotta gör en läggmatch i ”Gränslandet” för att inte hennes bästa vän Simone ska åka ut. Men den riktiga anledningen verkar ha varit ”att få duscha i morgon och call my boyfriend” som hon berättar efter tävlingen. 

Vi borde låta ”Robinson” 2024-gänget utbilda gängkriminella i konsten att hoppa av. För visst inspirerar de sina lagkamrater, när de visar: så här kan man också göra. Man kan åka hem! 

Motivationen är skrämmande låg hos flera, och jag vet inte vad som skulle kunna göras åt det. En brakmiddag för att få upp humöret i lagen brukar ju funka bra. Kanske behövs en sorts motivationscoach eller disciplinkonsult bakom kulisserna som kan piska deltagarna när de börjar gnälla. Bildligt talat. Eller? 

Från min mätta, nyduschade, utsövda kropp i Sverige till er Robinsondeltagare som känner för att ge upp: kom ihåg hur glad du blev när du fick reda på att du kommit med! Kom ihåg att det bara är max 40 dagar. Sen fortsätter livet som vanligt och du får aldrig tillbaka chansen att chilla och tävla i tropisk regnskog om en halv miljon. 

Hur svårt kan det vara? Ler.

00:00 / 00:00

Ljudklippet gick inte att spela upp

Försök igen senare