Det här borde inte ha sänts...
Efter söndagens kallblodiga skjutning i Botkyrka där en tolvårig flicka dog, stod en polischef i Aktuelltstudion. Stefan Hector, tillförordnad chef för Noa, kom med budskapet att polisen behöver hjälp mot de kriminella gängen: ”Tillväxten in i de här miljöerna är så stor så att polisen ensam inte kan få bukt med det.”
De yngre står för narkotikaförsäljningen och våldet. De äldre håller avstånd till gatukriminaliteten, men gör pengar på grå-svarta företag i branscher som assistans, hemtjänst eller importverksamhet.
Det gäller särskilt de maffiasläkter som tagit kontroll över hela bostadsområden. Familjer som bär sina efternamn som mc-gängens västar, använder sitt våldskapital för att tvinga lokala företagare att betala påhittade skulder, skrämmer vittnen och pressar brottsoffer att ”lösa” situationer genom släktens medlare i stället för att blanda in polisen.
De yngre står för narkotikaförsäljningen och våldet. De äldre håller avstånd till gatukriminaliteten, men gör pengar på grå-svarta företag i branscher som assistans, hemtjänst eller importverksamhet. Bidragsbedrägerier – från fejkade skilsmässor för att få rätt till försörjningsstöd och bostadsbidrag, till mer avancerade upplägg för lönebidrag eller LSS – förekommer också.
Två uppmärksammade bostadsområden där det finns parallellsamhällen är Ronna och Angered. I Ronna styr det assyrisk/syrianska Södertäljenätverket, vars kontakter sträcker sig från gatunivå in i politiken, idrotten och kyrkan. I Angered är det Ali Khan-familjen, vars ”medlartjänster” till och med använts av svenska myndigheter. De skildras i två böcker, nyutkomna ”Familjen” av Johanna Bäckström Lerneby som skildrar Ali Khan-släkten (men kallar den Al Asim), och Baris Kayhans bok ”Nätverket” om Södertäljenätverket (2017).
Plötsligt blir deras alla felsteg anmälda, lyxvaror utmätta, bostadsbidrag indragna, företag granskade, hyreskontrakt uppsagda och barn som tvingats sova i rum där pappa förvarat laddade vapen omhändertagna.
I ”Familjen” blir samhällets flathet tydlig. Som när polisen misstänker att källarförråden i en huslänga i Hammarkullen används för att gömma knark. Det kommunala bostadsbolagets fastighetsskötare visar fåraktigt att huvudnyckeln inte fungerar. Någon har bytt ut källarlåset, så att övriga hyresgäster inte längre har tillgång till sina förråd. En av poliserna citeras i boken:
”När familjen bestämmer att det är deras förråd är det ingen som vågar protestera. Men att bostadsbolaget låter det ske... det är ju någonting helt annat”.
Förra året kunde Expressen/GT avslöja att en förening kopplad till släktnätverket fått drygt två miljoner kronor i bidrag från Göteborgs kommun och Myndigheten för stöd till trossamfund. Dessutom har Kriminalvården låtit en av narkotikadömd man avtjäna sin samhällstjänst i föreningens kafé. Listigt!
Om den svenska flatheten är problemet finns det en ännu svenskare lösning – nämligen myndighetsgemensam samverkan. Både i Ronna och Angered var det när polisen, socialtjänsten, kommunala bostadsbolag, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, Skatteverket och Kronofogden började samarbeta och dela information som de kriminella fick det svettigt.
Plötsligt blir deras alla felsteg anmälda, lyxvaror utmätta, bostadsbidrag indragna, företag granskade, hyreskontrakt uppsagda och barn som tvingats sova i rum där pappa förvarat laddade vapen omhändertagna. Plötsligt blev det jobbigt att vara kriminell.
Det krävs nolltolerans mot de kriminella gängen – och samhället måste lägga hela sin tyngd bakom orden.